v.malmgren

Nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Det känns... sådär. Jag bara älskar känslan och livet när man är på skidsemeter. Att strosa runt på stan i termobyxor, skidjacka, mössa och osminkad är inget konstigt. Man är sådär skönt trött i kroppen varje dag ( okej, jag kanske har varit lite väl trött ibland, då jag har skrattat så jag tjutit minst 7 gånger dessa dagar), och att somna i soffan i underställ är en lag!

Livigno var en helt fantastiskt mysig liten by. Bara det att man bara kan ta sig dit genom en tunnel som är enkelriktad gör ju sitt. Det känns när man är inne i byn, att det är lite eget. Allt är skattefritt och byn var helt klart den mysigaste jag sett! Men att bo på över 1000 meters höjd sätter sina spår. Det var tillochmed jobbigt att gå upp för trapporna till lägenheten som var på andra våningen. Här snackar vi höghöjdsträning!

Tack min underbara familj för en helt fantasisk vecka. Kryckorna och ett krossat knä på mamma kunde vi ju ha fått slippa, men bortsett från det har allt varit finfint :) Ni är bäst !