Run to the hills, run for your lives.
Yes! Jag gav inte upp!
Jag var nere på gymmet förut och sprang lite, och jag sprang så långt som jag hade tänkt mig. Det är så skönt, både för kroppen och knoppen. Nu vet jag att jag klarar det.
En annan sak som är så jäkla gött är att jag överhuvudtaget vågar ta mig upp på löpbandet. För ca 2 år sedan fanns det inte på kartan att jag skulle kunna stå där och springa utan att vrida mig i smärta efter 5 minuter. Jag har övervunnit rädslan om att få ont igen, jag har lärt mig att leva med att jag ibland har ont men tilläggas ska också att jag absolut inte har på långa vägar sådan smärta om då! Evigt tacksam för det!
Tanken slog mig dessutom att jag behöver nya träningkläder när jag skulle byta om. Eller tanken har funnits där ett tag, men jag har bara inte tagit tag i det. Så idag tänkte jag att har jag inte köpt det såhär långt kan jag lika gärna önska mig det när jag fyller. Så jag skickade iväg ett mess till mamma med den önskan :)
Nya lurar till iPoden behövs också, och ny musik att lyssna på... 
Yey ! Fight !
