så blå kan de aldrig mer bli.
Nu lyser visst solen igen. Konstigt väder idag. Imorse var det uppehåll men ganska grått, sen på eftermiddagen kom alla in på Intersport och var dyngsura för att det spöregnade ute. Och nu lyser solen igen.
Mamma och mormor är nere vid boulebanan och spelar boule. Frågan är om man inte ska gå ut och titta en stund. Känns som lite frisk luft skulle sitta ganska bra. Men jag är otroligt trött och skulle behöva en dusch...
Annars rullar dagarna på. Det är redan onsdagkväll och snart är det helg. Igen. Snart är det juni också. Hur snabbt går det inte? Sebbe tar snart studenten och i och med det är väl sommaren igång.
Nehe, nog pratat för idag.
Om det är nått jag är stolt över så är det mina isblåa ögon. Och här är nog den första bilden i världshistorien som de syns på :)
Kommentarer
Trackback
