det här är slutet på vår film.
I know a place where the grass is really greener.
Jag tänkte bara titta in och säga att imorgon bär det av för mig mot Malmö. Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska ta med mig min dator eller ej, så hur uppdateringen blir det får vi se. Men från den 31/8 har jag MIN lägenhet så då ska det bara fixas internet där så kan jag uppdatera er alla om mitt nya liv i Malmö :D 
Haha , lite såhär känns det nu. Crazytimes på ingång !
Men det är nånting ikväll, som får mig att tro att vi kan gå genom eld.
Tänkte att det kanske var dags för en liten update om vad som händer i mitt liv right now. Och de senaste dagarna. Hela veckan har gått åt till att packa flyttkartonger hit, och flyttkartonger dit. Jag har hjälpt mamma och pappa att flytta ner alla möbler från Tokarp till Rimforsa samtidigt som jag försökt packa ner det som jag tror jag får plats med i mina kommande 21 kvm...
Men annars har dagarna gått fort. Jag har träffat massa härliga vänner denna vecka, som en sista grej. Men det låter ju så hårt, alla kommer ju någongång hem, tillbaka till Linköping. Och då ses vi igen. 
Middag med ett härligt gäng i onsdags på Kikkobar !
Vi ses i Köpenhamn mina fina, underbara vänner :)
<3
Hejdåfest för bästa bästa Emelie !
Vi ses i jul :)
<3
Det har blivit många hejdå den här veckan. Usch , det är ta mig tusan inte lätt. Borde man inte lära sig någongång? Men somsagt , soon or later ses vi i Linkan igen :D
Sitting here on this lonely dock, watch the rain play on the ocean top.
När känslorna tar över.
Sponsad ?
Jag kan inte ens stå, när du inte ser på.
Tillbaka i soffan i Tokarp efter några nätter i Johannelund. Jag är alldeles ensam här och det är faktiskt lite småläskigt. Själv i ett hus? Det var länge sen. Men kanske är bäst att jag vänjer mig. Mamma och pappas nya hus i Rimforsa är ju större och man vet ju aldrig. Jag kanske är själv där nångång med.
Ännu en vecka, och ännu en helg har rusat förbi. Idag fick jag min första lediga dag på alldeles för länge. Min lediga dag har jag spenderat med Sebbe. Vi var på Willys och handlade. Han körde vagnen och jag gick med en lista och slängde ner alla grejer i vagnen. I slutändan var det han som betalade också. Vilken karl ! Synd bara att det är min bror , haha . Men lycka till den brud som får hans hjärta... ;)
När han sedan skulle få besök som han uttryckte det, tog jag bilen och åkte hem hit. Jag har här hunnit med en löprunda i spåret och lite fix och trix.
Att äntligen kunna springa utan smärta är helt obeskrivligt. För 1, 5 år sedan kunde jag inte ens gå i 15 minuter utan att vrida mig i smärtor. Jag åt mediciner som jag blev så trött så jag inte kunde hålla mig vaken, hur mycket jag än ville. Jag somnade varsomhelst, närsomhelst. Jag gjorde diverse undersökningar som inte visade nått och jag började så smått inse att jag kommer få leva med detta.
Smärtan och skadan/sjukdomen är inte borta. Jag kommer få leva med den. Men jag har fått en diagnos, jag vet vad det innebär och jag vet ungefär vad som krävs för att jag ska kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Att inte kunna springa på asfalt kan jag ta, men att inte få eller kunna springa alls, där går gränsen ! Så att jag nu kan röra mig utan smärtor i benen är en sån otrolig glädje och lättnad !
Daniel och jag buggar hemma hos mig förra helgen :)
