Rutiner
Jag försöker komma in i rutiner igen. Tänk att det kan räcka med att man tar helg en onsdag så är rutinerna rubbade veckan därpå. Nu är det studier, jobb, träning, umgänge och allt annat som ska hinnas med utan att man somnar med hjärtklappning. Andas tre djupa andetag ibland för att påminna mig själv om att livet levs här & nu.
22 år och 364 dagar
Jaha, då är det som jag sa i morse "årets tråkigaste dag". Även om jag fyller 23 så tycker jag det är lika roligt som när jag fyllde 10. Så 21 november är för mig årets tråkigaste dag, vill ju bara att det ska bli 22 november.
I år är det dessutom lite mer speciellt eftersom jag hoppar på ett flyg till Stockholm imorgon förmiddag och sedan ser Swedish House Mafia på kvällen. It's gonna be legend.
Monday morning
Sådär ja. Nu är vi äntligen inne på vecka 47. Det innebär min 23- årsdag, Stockholm, Swedish House Mafia, lite mer Stockholm och Linköping. Vilken vecka! Nu kör vi!
Helgens känslostorm
Fick ett tungt besked i fredags om att en vän gått bort i cancer. Mina tankar har gått till denna person, våra gemensamma vänner och dennes nära & kära i helgen. I fredags tände jag såklart ljus som symboliserade det liv som släcktes allt för tidigt. Vila i Frid!
Mitt i allt detta är jag så oerhört glad över mina fina vänner och alla jag har runt mig. Det tunga beskedet har såklart följt med mig hela helgen och kommer självfallet följa med mig lång tid framöver, men mina vänner får mig att känna mig stark och får mig att le även i dessa stunder.
Den andra delen av lådan
Äntligen fick jag reva i den delar av träningskläderslådan där kläderna för gymmet/ passträning ligger. Efter att ha lidit av både förkylning och hosta den senare veckan har det bara blivit promenader och en lättare löprunda senaste tiden. Nu däremot är jag ombytt till att svettas på ett Skivstång/ Intervall- pass och jäklar vad jag har längtat! Och för att få lite extra pepp valde jag favvolinnet och favvobrallorna. Nu kör vi!
Ibland glömmer vi fort...
Tillbaka!?
Jag har blivit lite sugen på att skriva av mig igen. Kan det här vara en comeback? Eller ska man skriva av sig i ett fint block där ingen kan se vad man skriver? I dagens samhälle med alla sociala medier där man kan kommentera och gilla hej vilt så känns det nästan som man vill börja skriva av sig på ett ställe där man inte kan få 15 likes och 3 kommentarer.
Men nu ger jag bloggen en chans igen. Vi får se om det blir en väl uppdaterad comeback eller om det bara är det här som jag fick för mig att skriva en onsdagsmorgon i Malmö, en vecka och en dag innan min 23- årsdag.